DJ and Producer

Riktigt skön och stillsam dag och kväll igår. En del fixat på bloggen bl.a. menyn däruppe som jag ska fortsätta lägga till flikar och sidor på. Lite sen middag igår på Pizza The Hut (internskämt för er som sett ”Det Våras För Rymden – Space Balls”) med ett gott litet gäng och sen stillsamt spritumgänge i min boning fram till ca 2.15 då det var dags att logga ut. Fan jag är INTE ett fan av vad Pizza Hut har att erbjuda i pizzaväg. Jag fixar inte alls där små tjocka stekpanneavlade deghögarna. Däremot har de konstigt nog helt utsökta spare ribs. Lite otippat, men jag har ätit dem fyra gånger och förutom att ribsen oftast är dränkta i BBQ-sås så är de riktigt fina. Deras coleslaw sitter också fint om man bortser från den helt missplacerade rödlöken.

Så var det lördag och halloween-misären är inte över. Tvärtom tror jag det är ännu fler så kallade ”halloween-fester” ikväll. Däremot så är jag rätt säker på var den större delen av sydskånes och Danmarks, i mina ögon, bättre publik kommer att befinna sig. Nämligen på Sensation White i Köpenhamn. Förutom en ganska fin line-up där Morten Breum och Sebastion Ingrosso är MINST intressanta (jag tycker inte han är värd alla sina lovord för han är varken en talangfull dj, snygg eller en intressant producent). Nu är det så att jag normalt skulle ha närvarat, men jag sparar pengar till lite annat just nu plus att jag hade möjligheten att bli ”stulen” iväg på en mycket oförberedd bilresa till Amsterdam med ett gott gäng i somras. Nämligen till Sensation White i sin prakt på Amsterdam arena där eventet alltid har sin start, dvs nytt tema presenteras osv. Sjukt att vara på plats när allt smäller och 40.000 pers står och vevar med vars 2-4 led-ringar på hela arenan. Sjukt, eller som Marffy sade ”Jag dog när han sa welcome…”

Lite av mina egna bilder från Sensation i Holland, har tyvärr inte så många eftersom jag filmade mest: Line-up i ordning: Erick E, Fedde Le Grand, Sebastian Ingrosso, Mr White och Sander Van Doorn. Alla var sjuka, Fedde helt klart bästa settet och flest överraskningar och Ingrosso som gjort enda sjuka galopp-mixen av alla på hela kvällen, pinsamt.

Tidigare idag så har jag varit och sett ”Michael Jackson’s This Is It”. Som ett stort MJ fan så hade jag rätt höga förväntningar, men heller inga direkt krav på filmen. Jag menar, lite samlade klipp på olika rep osv kan ju inte vara särskilt mycket att jobba med. Det där med att han skulle varit ersatt av en look-alike på vissa ställen märkte jag verkligen inte alls av. Hade till och med helt glömt bort det. Trots att filmen var rätt medioker och fylld av alla stora hits vilka jag redan sett på flertalet live-konserter på DVD så var jag ändå rörd till tårar vid varenda låt som spelades. För det är precis nästan det enda som egentligen filmen visar… Enstaka små intervjuer och mestadels hela framföranden och repetitioner av låtarnas show. Sjukt besviken på att det inte blev en moonwalk i HELA filmen. Man blir sjukt sugen på ge sin egen tribute med en remix av någon av hans låtar. Skulle isåfall bli en remix av en låt som ingen eller få rört i house-samanhang.

Ikväll bär det av till Chili och grabbarna Magnus och Tims ”Chilipepper”-koncept. Som jag nämnt innan kör de vidare på sitt gamla sköna ”Mazarin”-koncept. Fast i ny tappning och mindre intimare lokal. Inte samma möjligheter med nya lokalen att bjuda på samma sjuka halloween-fest som de alltid gjort innan, men jag ska iallafalla dit och hälsa på lite gamla vänner och känna den varma känslan av att man är hemma igen. De har säkert hitta på galenskaper även denna gången. Ingen utspökning för mig detta året tyvärr. För lite entusiasm från både mig och… de andra.

Då har snart en av årets mest komersiella, importerade och krystade helger landat. En helg full av maskerad, tiggning, pumpor och försäljning. Tillfällen då butiker som Buttrix jublar. En helg då alla klubbar går ut med utskick som ”stor fest, förväntas fullt, kom i tid, undvik kö bla bla”-bullshit när ansträngningen till att göra en fest som skiljer sig från den andra oftast är minimal. Alla har ju öppet så varför skulle just DIN klubb ha mer folk än vanligt? Det sprids ut, som alltid.

Tacka vet jag Magnus och Tims ansträngning till att alltid överträffa sig själva varje gång halloween nalkades. Deras gamla koncept Mazarin på Crown fanns det aldrig något snack om att deras halloweenfest skulle slå alla andra på fingrarna. Internationell standard vill jag kalla det. Sen att alla i Malmö inte hade fattat det är en annan femma. Nu när de kör på Chili inne i stan har de inte samma möjligheter tyvärr. Förhoppningsvis ser vi iallafall en och annan detalj som fortfarande gör att de sticker ut ur mängden.

Själv brukar jag i vanlig ordning damma av min gamla döden-kostym som jag lätt använt i tre-fyra år nu. Orka tömma plånboken för en fest varje år. Fast i år har jag verkligen ingen plan alls. Inget entourage som hört av sig med en bra idé. Kanske är i år året då jag lägger halloween åt sidan en gång. Eller så gör jag själv en ansträngning och köper ny kostym och gör iallafall lördagen till en helg att minnas. Trots allt vet jag var folk kommer samlas (jag menar, lätt att undvika?). Den som överlever får se. Halloween är ju så jävla läskigt…

På tal om läskigt. Michael Jacksons rulle som han nu inte kommer kunna dryga ut sin sura kassa med längre tänker jag se imorgon på eftermiddagen. Har stora förväntningar!

Ibland så är livet ganska så bekvämt. På mitt vanliga heltidsjobb på Tetra Pak i Lund kan det se ut så här ibland. Inte ofta, men som alla datorbaserade system så är det aldrig helt uteslutet. Bilderna är i kronologisk ordning.

Alltid samma goda känsla. När något så intensivt som ett remix-jobb med tight deadline är över och inskickat känner jag återigen en frid i kroppen. Oftast är det en bra lättnad, men ibland innebär den bara att jag hamnar i en ”jaha-vad-händer-nu”-tomhet. Tomheten som säger: ”Ja, det är inte lönt att sitta där och gotta dig! Sätt igång och gör något nytt!”. Just detta gör att jag sällan lutar mig tillbaka och njuter av en prestation. Det kapitlet är liksom avslutat och det är dags att prestera något nytt. Sen har jag ju dock turen att ha ett heltidsjobb vid sidan om (fast med tanke vilken tid det upptar kan man ju diskutera vad som är vid sidan om vad). Det jobbet är tillräckligt ansträngande att jag ofta är helt slut, har fackad dygnsrytm och helt enkelt låter livet stå stilla genom att inte anstränga mig att göra något nytt. Största problemet är att detta händer på tok frekvent. Hamnar i någon ond cirkel där en ansträngning är just vad det är, en ansträngning.

Fast nu med nya studion känner jag att det går mot bättre tider. På något sätt så är stolen skönare nu och skrivbordet sitter på en bättre höjd. Jag blir helt enkelt sugen på musik när jag sätter mig ner varje dag efter eller före jobbet. Allt är liksom på sin plats, det funkar, det är förberett och man vill bara sätta igång. Målet med denna hösten var att gigga mindre (eller iallafall vara väldigt selektiv med mina gig) och verkligen rå-producera. Inte bara i höst, men jag känner att om jag får en läskig rutin på det så kommer det vara en naturlig del av mitt liv som jag inte kan vara utan.

Laddade ni hem promo releasen nedan? Kommentarer? Eftersom jag sällan tittar bakåt känns den remixen väldigt passé trots att jag var otroligt nöjd med den. Har ju nyligen suttit intensivt med en ny som blivit klar och nu är ju den aktuell för mig, men inte för er vanliga dödliga konsumenter. Sjukt hur trött man kan vara på en låt man gjort. Man har gjort allt, varenda liten detalj och beståndsdel och den är fullkomligt ospännande. Man har spelat upp den i sin helhet och bitvis säkert 1000 gånger. En riktigt lång paus från den är vad som behövs. Då först kan man nog uppskatta en egen produktion som mest. Känner mig så tråkig när jag får en ”Sjysst låt den där bla bla” och det enda svar jag egentligen har är ”Skit i den, den här har jag gjort precis!”.

Dagen till ära ska jag jobba färdigt och sen ta en lite avkopplande dag med så lite krav som möjligt.

Klicka på omslaget för att ladda hem "Spectre - It's Time To Let Go" + Remixes

Idag har jag fått klartecken av både PR Records och Spectre att exklusivt i förväg posta det färdiga promo-släppet av ”Spectre – It’s Time To Let Go” här på min blogg. I paketet ingår även remixar från mig och Alex Kozma. Den 4:e nov släpps den officiellt på beatport.com

Originalet är en otroligt sjysst house-dänga som min vän och produktionskollega från Stockholm har knåpat ihop tidigare i år. Fick förfrågan om att remixa den och jag tvekade inte en sekund.

Både min och Alex Kozma’s remix är mer åt prog-house hållet och vi gör båda olika tolkningar. Om någon känner för att klaga på att ljudet i just min version är lite sisådär så kan jag ärligt rapportera att skivbolaget har gjort allt de kunnat för att rädda min produktion som tyvärr gick åt skogen innan jag han fila det sista på slutmixen. Ett ordentligt hårddiskras är aldrig välkommet. Nya studion har som tur är 2TB speglad backup så mycket ska gå snett för att det ska kunna hända igen.

Klicka på skivomslaget, ladda ner och njut!

Klicka på omslaget för att ladda hem "Spectre - It's Time To Let Go" + Remixes

Idag har jag fått klartecken av både PR Records och Spectre att exklusivt i förväg posta det färdiga promo-släppet av ”Spectre – It’s Time To Let Go” här på min blogg. I paketet ingår även remixar från mig och Alex Kozma. Den 4:e nov släpps den officiellt på beatport.com

Originalet är en otroligt sjysst house-dänga som min vän och produktionskollega från Stockholm har knåpat ihop tidigare i år. Fick förfrågan om att remixa den och jag tvekade inte en sekund.

Både min och Alex Kozma’s remix är mer åt prog-house hållet och vi gör båda olika tolkningar. Om någon känner för att klaga på att ljudet i just min version är lite sisådär så kan jag ärligt rapportera att skivbolaget har gjort allt de kunnat för att rädda min produktion som tyvärr gick åt skogen innan jag han fila det sista på slutmixen. Ett ordentligt hårddiskras är aldrig välkommet. Nya studion har som tur är 2TB speglad backup så mycket ska gå snett för att det ska kunna hända igen.

Klicka på skivomslaget, ladda ner och njut!

Ja, vad säger man. En oplanerad fredag blir väl en dålig fredag? Nu är det just nästan alltid sällan så eftersom spontana kvällar sägs bli de bästa. Stämmer ju inte alltid, men självklart brukar de bli rätt fina ibland. Denna gången fick jag alla mina farhågor besannade.

Kvällen började med att jag i stort sett raskt tog mig till O’Learys efter jobbet där den större warmup-ligan för David Guetta var samlad. SHC, Ian Bang, Mikael Weermetz m.fl. Det var rätt så dålig stämning faktiskt. Mycket oklarheter med arrangörer som inte svarat. Ingen visste när de skulle börja, hur länge osv. Kaoset hade i min mening börjat redan innan kvällen ens börjat. Vi var ett ganska saftigt entourage och jag har under hela dagen förberett mig för att både smacka upp en 500-lapp bara för att slippa tjabb samt att dessutom få köa lite. När vi dessutom var så mycket folk som bestod av även flickvänner och vänner så kände jag på mig att inträdet kan bli komplicerat.

Väl framme vid Slagthuset var alla mina farhågor besannade. Det var i stort sett en massa ”Glöm det!”, ”Går inte!”, ”Inte en chans!” osv från arrangörernas sida. Så flickvänner och vänner och precis alla som inte skulle deltaga fick snällt glömma att komma in. Ingen hjälp, ingen chans att betala, ingen chans till att ens få köpa en vanlig biljett. Ingen som kände att det var deras ansvar. Ingen hjälp med var vi eventuellt kunde ställa oss för att komma in sen när det öppnar. Så det var bara att snällt gå därifrån. Klockan var väl runt 21.30 och det flockades redan runt grindarna och stängslen (som för övrigt såg ut att förberett för en fjärdedel av mängden som köpt biljett) där köerna skulle bildas. Eftersom jag inte längre varit närvarande resten av kvällen har jag bara fått intryck från gäster och deltagare dagen efter, men kort: Obeskrivlig kaos i köerna. Polisen fick komma och styra upp det och det ska tydligen likna scenariot i Japan med de som är speciellt anställda på perrongerna i tunnelbanan för att pressa in folk så dörrarna stängs på tågen. Tio bartenders på 5000 gäster. Jämförelse: Étage har åtta stycken på 700 gäster. VIP-avdelning = skämt. Ett avskiljt rum med stängda dörrar med egen bar där tre plasma tv-apparater var avstängda (syfte: okänt). Trodde syftet med VIP var att se bättre och trängas mindre än andra gäster. Trängseln inne i lokalen skall ha varit helt ofattbart olidlig, folk som svimmat av värmen och pressen m.m.

Kvällen kan väl sammanfattas ganska enkelt. En arrangör som inte har erfarenheten att arrangera events av den storleken och en ny ägare kommer onekligen stöta på problem. Tacka vet jag ACE Event som Andreas Holmström hållt i (Ministry Of Sound, Fedde Le Grand, Axwell, m.m.). Har varit helt fantastiska fester där man tydligt märkt av att saker har gjorts bättre om man tidigare haft problem eller klagomål. Dessutom är han gammal i gamet att dra över 5000 personer till Slagthuset.

Själv avslutade jag kvällen hemma hos J.J med hans ständigt positiva flickvän samt en mindre folkskara som också hoppats på en kväll på Slagthuset. Det var oerhört trevligt och min påtagliga dryckeshastighet fick mig att logga ut redan klockan 2. Dvs minus påtänkt utgång.

Lördag gick åt att vila och återställa saltnivån i kroppen.

Söndagen har gått till att äta en underbar tre rätters på T-Bone på Adelgatan 4 samt slutföra min remix på iTod, Junior & J.J Feat. Missum – Six Feet Under. Den är nu skickad till mastring på skivbolaget. Tack till Junior som jag kunde bolla med lite inatt för att slutföra slutmixningen av låten. Gör jag en låt så intensivt på ett par dagar är det lätt för mig att bli bedövad av ljudbilden så jag tappar lite grepp om vad som är för högt och lågt osv. Helt nya monitorer som jag inte alls känner gjorde inte saken bättre. Nu ska jag sova 3h sen dra till jobbet.

Igår liksom de tidigare två produktionskvällarna har varit helt makalöst produktiva. Om jag blir färdig med remixen på den inplanerade tiden har jag gjort hela skiten på runt 16h bara. Visar på vilken god rutin jag börjar få. Plus att den nya studion är en dröm att jobba med. Kommer väl antagligen säga som jag alltid gör när jag är klar, att detta är det bästa jag gjort. Givetvis håller inte alla med alltid. Eftersom jag är så glad för att göra något nytt varje gång faller det inte alla i smaken. Jag har väldigt svårt för att rensa ett projekt och använda samma ljud och synthar för att göra en ny låt. Jag vet däremot att det är vanligt och inte många som kommer bry sig, men det är inte min definition riktigt av att skapa sitt eget sound. Fast än en gång, denna remixen blir FET. Både stolt och imponerad av mig själv. Fast det får man väl inte i jante-landet Sverige?

Efter en närmast ointressant och alldaglig arbetsdag är nog de flestas kväll planerad i Malmö regionen. Dessvärre nog inte för mig eftersom jag varit häftig nog att inte skaffa mig en biljett. Det råkar nämligen vara så att en av medarrangörerna jag både bor och är god vän med har nyligen väldigt plötsligt hoppat av både evenemanget och de han jobbat med. Det gör min situation lite ohäftig eftersom jag tidigare tyckte jag kunde få slippa skaffa en biljett. Någon påtänkt warmup blev det inte heller. Ska jag svälja min stolthet och försöka skaffa en biljett. Eller ska jag smyga in med SHC innan det öppnar? Eller ska jag sitta hemma och jobba med min remix… Den som lever får se.

Ser ut som att majoriteten av mina inlägg kommer vara rena textbaserade tanketömningar istället för häftiga bilder, länkar och videos. Rutinen med blogg på bussen har helt enkelt blivit för bekvämt. Har tidigare fått kritik för att jag inte skrev så frekvent och då som nu är anledningen att jag helt enkelt är för distraherad hemma. På bussen sitter jag (oftast) själv i 25 minuter och har en, som i Riesen-reklamen ”en stund för mig själv”. Tro det eller ej, men jag har faktiskt tröttnat på att titta på människor och samma gamla jävla gator. Risken för att något nytt ska hända på mina resor är minimal. Minimal som i ”litet” och inte minimal-genren för det är ju någonting positivt.

Min buk krampade inte tillräckligt igår för att hindra mig från att fortsätta med remixen. Blev ett par produktiva timmar efter jobbet som jag är mycket nöjd med. Kunde faktiskt inte göra mer för jag nådde punkten i låten då jag behöver sångspåret för att kunna fortsätta. Tyvärr har min router blivit helt efterbliven på senast så man kan inte direkt påstå att jag har en fungerande internet uppkoppling längre. Att forma remixen med sången blir alltså kvällens projekt. Det är en grej som jag fortfarande är lite novis på. Har inte jobbat sådär överdrivet med sång i min musik än. Fast när man får den till en remix är det oftast mycket smidigare. Ljudbilden är redan balanserad i inspelningen osv.

För att återkomma till min ohälsa så hade jag inte ont i morse. Kände dock heller ingen hunger så något är ju definitivt fel fortfarande. Ska käka lite och långsamt i taget och har en ståtlig 1L kartong proviva blåbär med mig som jag ska smutta på under dagen.

Nu kommer det ett stycke ”tycka-synd-om-mig-själv”-inlägg. Det finns nämligen en sak bland flera som jag är väldigt bra på. Tron om att nu är det över så fort jag får något symptom som skiljer sig från den vanliga förkylningen, halsbrännan eller dåliga magen. Just i detta fallet verkar min buk helt ha loggat ut.

Två dagar och nätter har nu gått av att kramper kommer och går i olika intensiteter och uteblivna besök på skithuset. Sjukt svullen och förstoppad. Jag har ingen aning vad detta ska bero på, men det började iallafall när jag vaknade igår. Denna irriterande åkomma hindrar mig just nu från att fokusera fullt på den remix som ska in på lördag. Ush, känns som att det inte är menat. Å andra sidan tror jag inte på sånt tjafs utan det är väl bara och försöka fixa det.

Inte lönt att sitta här och böla ellerhur? Fast det vore skönt att iallafall slippa jobbet under denna svåra tid av press och krämpor. Ska försöka trycka i mig något mer ikväll för att se vad magen ger för svar. Tror det blir ett ”fuck you” tillbaka som det har varit nu i två dygn.