Alltid samma goda känsla. När något så intensivt som ett remix-jobb med tight deadline är över och inskickat känner jag återigen en frid i kroppen. Oftast är det en bra lättnad, men ibland innebär den bara att jag hamnar i en ”jaha-vad-händer-nu”-tomhet. Tomheten som säger: ”Ja, det är inte lönt att sitta där och gotta dig! Sätt igång och gör något nytt!”. Just detta gör att jag sällan lutar mig tillbaka och njuter av en prestation. Det kapitlet är liksom avslutat och det är dags att prestera något nytt. Sen har jag ju dock turen att ha ett heltidsjobb vid sidan om (fast med tanke vilken tid det upptar kan man ju diskutera vad som är vid sidan om vad). Det jobbet är tillräckligt ansträngande att jag ofta är helt slut, har fackad dygnsrytm och helt enkelt låter livet stå stilla genom att inte anstränga mig att göra något nytt. Största problemet är att detta händer på tok frekvent. Hamnar i någon ond cirkel där en ansträngning är just vad det är, en ansträngning.

Fast nu med nya studion känner jag att det går mot bättre tider. På något sätt så är stolen skönare nu och skrivbordet sitter på en bättre höjd. Jag blir helt enkelt sugen på musik när jag sätter mig ner varje dag efter eller före jobbet. Allt är liksom på sin plats, det funkar, det är förberett och man vill bara sätta igång. Målet med denna hösten var att gigga mindre (eller iallafall vara väldigt selektiv med mina gig) och verkligen rå-producera. Inte bara i höst, men jag känner att om jag får en läskig rutin på det så kommer det vara en naturlig del av mitt liv som jag inte kan vara utan.

Laddade ni hem promo releasen nedan? Kommentarer? Eftersom jag sällan tittar bakåt känns den remixen väldigt passé trots att jag var otroligt nöjd med den. Har ju nyligen suttit intensivt med en ny som blivit klar och nu är ju den aktuell för mig, men inte för er vanliga dödliga konsumenter. Sjukt hur trött man kan vara på en låt man gjort. Man har gjort allt, varenda liten detalj och beståndsdel och den är fullkomligt ospännande. Man har spelat upp den i sin helhet och bitvis säkert 1000 gånger. En riktigt lång paus från den är vad som behövs. Då först kan man nog uppskatta en egen produktion som mest. Känner mig så tråkig när jag får en ”Sjysst låt den där bla bla” och det enda svar jag egentligen har är ”Skit i den, den här har jag gjort precis!”.

Dagen till ära ska jag jobba färdigt och sen ta en lite avkopplande dag med så lite krav som möjligt.