En helg med motstycken
- oktober 26th, 2009
- By Joel Smiel
- Write comment
Ja, vad säger man. En oplanerad fredag blir väl en dålig fredag? Nu är det just nästan alltid sällan så eftersom spontana kvällar sägs bli de bästa. Stämmer ju inte alltid, men självklart brukar de bli rätt fina ibland. Denna gången fick jag alla mina farhågor besannade.
Kvällen började med att jag i stort sett raskt tog mig till O’Learys efter jobbet där den större warmup-ligan för David Guetta var samlad. SHC, Ian Bang, Mikael Weermetz m.fl. Det var rätt så dålig stämning faktiskt. Mycket oklarheter med arrangörer som inte svarat. Ingen visste när de skulle börja, hur länge osv. Kaoset hade i min mening börjat redan innan kvällen ens börjat. Vi var ett ganska saftigt entourage och jag har under hela dagen förberett mig för att både smacka upp en 500-lapp bara för att slippa tjabb samt att dessutom få köa lite. När vi dessutom var så mycket folk som bestod av även flickvänner och vänner så kände jag på mig att inträdet kan bli komplicerat.
Väl framme vid Slagthuset var alla mina farhågor besannade. Det var i stort sett en massa ”Glöm det!”, ”Går inte!”, ”Inte en chans!” osv från arrangörernas sida. Så flickvänner och vänner och precis alla som inte skulle deltaga fick snällt glömma att komma in. Ingen hjälp, ingen chans att betala, ingen chans till att ens få köpa en vanlig biljett. Ingen som kände att det var deras ansvar. Ingen hjälp med var vi eventuellt kunde ställa oss för att komma in sen när det öppnar. Så det var bara att snällt gå därifrån. Klockan var väl runt 21.30 och det flockades redan runt grindarna och stängslen (som för övrigt såg ut att förberett för en fjärdedel av mängden som köpt biljett) där köerna skulle bildas. Eftersom jag inte längre varit närvarande resten av kvällen har jag bara fått intryck från gäster och deltagare dagen efter, men kort: Obeskrivlig kaos i köerna. Polisen fick komma och styra upp det och det ska tydligen likna scenariot i Japan med de som är speciellt anställda på perrongerna i tunnelbanan för att pressa in folk så dörrarna stängs på tågen. Tio bartenders på 5000 gäster. Jämförelse: Étage har åtta stycken på 700 gäster. VIP-avdelning = skämt. Ett avskiljt rum med stängda dörrar med egen bar där tre plasma tv-apparater var avstängda (syfte: okänt). Trodde syftet med VIP var att se bättre och trängas mindre än andra gäster. Trängseln inne i lokalen skall ha varit helt ofattbart olidlig, folk som svimmat av värmen och pressen m.m.
Kvällen kan väl sammanfattas ganska enkelt. En arrangör som inte har erfarenheten att arrangera events av den storleken och en ny ägare kommer onekligen stöta på problem. Tacka vet jag ACE Event som Andreas Holmström hållt i (Ministry Of Sound, Fedde Le Grand, Axwell, m.m.). Har varit helt fantastiska fester där man tydligt märkt av att saker har gjorts bättre om man tidigare haft problem eller klagomål. Dessutom är han gammal i gamet att dra över 5000 personer till Slagthuset.
Själv avslutade jag kvällen hemma hos J.J med hans ständigt positiva flickvän samt en mindre folkskara som också hoppats på en kväll på Slagthuset. Det var oerhört trevligt och min påtagliga dryckeshastighet fick mig att logga ut redan klockan 2. Dvs minus påtänkt utgång.
Lördag gick åt att vila och återställa saltnivån i kroppen.
Söndagen har gått till att äta en underbar tre rätters på T-Bone på Adelgatan 4 samt slutföra min remix på iTod, Junior & J.J Feat. Missum – Six Feet Under. Den är nu skickad till mastring på skivbolaget. Tack till Junior som jag kunde bolla med lite inatt för att slutföra slutmixningen av låten. Gör jag en låt så intensivt på ett par dagar är det lätt för mig att bli bedövad av ljudbilden så jag tappar lite grepp om vad som är för högt och lågt osv. Helt nya monitorer som jag inte alls känner gjorde inte saken bättre. Nu ska jag sova 3h sen dra till jobbet.












